En liten flicka står på en bro och tittar ner..

Ett kliv och hon finns inte mer..

Från hennes kind rinner sakta en tår, i handen håller

hon ett kort på sin vän..

Hon viskar "förlåt mig men vi ses snart igen"..

Precis när hon ska ta sitt sista kliv, hör hon en röst "det får inte ta slut"

det är hennes vän som står och skriker..

Hon bryr sig inte fast hon vet att hon sviker..

Hon tar sitt sista andetag och försvinner sen ner, hennes väns ögon

är det sista hon ser..

Vi hörde en liknande historia så vi bestämde oss om att skriva en dikt om det. 
Vi blev faktiskt ganska nöjda men dikten är sorglig